Största ynglet

Det största ynglet är helt silverblå nu och har börjat äta flingfoder (smular lite till ynglen och snäcklingarna nrä jag matar min stora äppelnäcka i karet). Idag fick jag fånga in det största ynglet och dra bort ett katthår som fastnat i dess mun. Får se om den klarade sig oskadd, håret hindrade den från att äta- men jag oroar mig öfr att håret kan ha gjort skador på innanmätet. Jag undrar om det är en hona eller hane- ser ut som en hane i kroppsformen men det är lite tidigt att säga.

I min jakt på svar på när en labyrintfisk utvecklar sitt labyrintorgan så fann jag en annan tråd på ett forum. Det slog mig hur vi människor ibland _vill_ för mycket. Vi dödar relationer, djur och även glädjen med livet ibland för att vi ...jag vet inte. Inte låter naturen ha sin gång?

Förvisso har jag bara ett yngel som är så stort men den har max en veckas försprång mot de andra- hans syskon åkte nog tyvärr ut med vattenbytet jag gjorde inför försök 2 och tre. Sen växer guramiyngel ojämnt men i mitt kar är de övriga nästan jämstora med varandra- för de svagaste blir uppätna m de hamnar efter i utvecklingen- precis som i naturen.

Grejen är att mina yngel är fullkomligt friska och jag har frtfarande ett tjugotal eller mer som nu är 4+ veckor. Jag har inte utfodrat dem någonting alls. Jag har matat snäckorna i karet och därmed även andra organismer som ynglen i sin tur lever på. JAg har gjort 3 vattenbyten på lika många veckor- och det har bestått av att med hävert, försiktigt suga upp bajs och matrester.

Detta - tvärt emot hur folk gör. Där "vattenbyten är super superviktigt, rensa rensa..varje dag!!" Mata mata hela tiden!! "

JAg fann en sida som inspirerade mig till detta- eller egentligen många sidor. Tex thailändarnas sätt att odla kampfiskar- en bunke som de "glömmer bort" en stund. Ja har dock aldrig glömt bort mina fiskar, jag har iaktagit ynglen varenda dag, ibland i en timme i sträck. Hur de jagat runt och långsamt sett tex planariorna som i början var många- nu är obefintliga. Därför har jag börjat fodra nu med "död föda".

MEst blev jag inspirerad av en uppfödare som i princip uppmanade:
kör in ett akvarium så den har "liv" i sig, låt guramisarna para sig. Yngglen lever på det so finns i karet, de svagaste som i anturen inte skulle klarat sig, rensas ut. I rincip- håll täckglaset stängd hela tiden och gör inget vattenbyte på 8 veckor. Jag kunde inte vänta 8 veckor, jag har inte bara fiskar i mitt akvarium men om det varit enbart yngel så hade det nog gått vägen på det sättet.

Sen läste jag en tråd där en snubbe hade det superrent åt fiskarna. Sög upp alla matrester direkt, vattenbyten varje dag om jag förstod rätt och han såg till att hålla bra temperatur och karet övertäckt samt matade dem med "korrekt föda" osv- Men han förlorade hela tiden yngel, och inte de små utan de som var stora. Jag vet inte om han kom fram till vad som skedde, jag vet bara att mina yngel ar mycket större än hans vid samma ålder.

Det är ännu för tidigt att säga hur många- eller om något av mina yngel kommer att uppnå vuxen ålder men detta sätt att föra upp dem på - där yngel som normalt bara skulle dött- nu istället blir föda åt sina bröder och systrar, och de även lever på "naturlig" föda- har hittills fungerat väldigt fint för min del. Jag hoppas att det fortsätter.

Jag tror på att sköta sina yngel minutiöst, att god vattenkvalité och bra föda är viktig. Men ska man kontrollera vaenda liten aspekt tror jag att ramen för misstag blir snävare- Tex om du slamsuger alla rester hela tiden och ofta gör vattenbyten så måste man nog även vara närvarande och kunna mata fiskarna typ hela tiden, men lite, lite. I mitt "smutsiga" akvarium så frodas andra smådjur som Daphnier, rundmaskar, hoppstjärtar, hoppkräftor...
planarier (sägs vara farliga för yngel men mina dvärgguramiyngel älskar dem och har effektivt utrotat dem från akvariet). Mina yngel har haft en ständig tillgång av föda- som de fått leta, upptäcka och jaga själva, vilket de klarat med stor framgång.

-I det stora karet på 150 liter leker Rex med ena honan ungefär hela tiden. Var och varannan dag ser jag ytte, pytte små yngel simma runt i hinken när jag gör mindre vattenbyten. JAg försöker såklart rädda dem, men det är nog en och annan som får sätta livet till, de är ju så himla små som nyfödda. Såg faktiskt ett lite större yngel som jag satte över till yngelkaret, får se om den var stor, snabb och stark nog att överleva sina syskon.

Ser hur ynglena kämpar mot strömmen i 150l karet. Jag ska fundera mer seriöst på att fixa ett luftdrivet yngelfilter istället. Även om jag knappast har plats för ALLA yngel. Om Rex får bestämma så skulle jag ha tusen nya guramis innan årsskiftet. Snacka om virilt par. Man tycke ju att den stackars honan inte ska ha tid eller ro att producera rom, där hon häckar vid pumpen men på något sätt lyckas hon...

Ja hade ju ett nytt hem på gång till henne men akvariet gick sönder under frakten och nu går jag i valen och kvalen om jag ska fixa nytt glas eller bara vänta tills ett nytt motsvarande akvarium dyker upp på marknaden för samma peng. Hon överlever i 150l men jag tycker inte att det är ett liv för en fisk att behöva leva på några få kvadratcentrimetrar + att ynglandet börjar bli lite jobbigt.