Eftersom mitt nya kar kom i spillror så fixade jag ett annat från ett ungt par som snällt nog körde hem det till mig! Blocket är så bra när man bor vid en större stad.
Det är iallafall ett kar som rymmer 50-52 liter. Startade upp den idag och där ska Platyn Red och mina råsa snäckor få bosätta sig. Rx har jag kastat över till 50liters karet jag har i sovrummet nu då båda honorna är döda.
Jag ska göra om yngelkaret på 90 liter till snäck-kar och placera ynglen tillsammans med snäckor, corydoras och ancistrus i 150 litern. Ancistrusarna kommer i veckan om allt går väl. Byteshandel for the win.
i framtiden kommer jag ju att bli tvungen att sära på gurami-hanarna när de börjar bli könsmogna. Hoppas kunna hålla honorna tillsammans i 150 l. Sen en hane i 52l och 90l. Men har en känsla av att det är fler hanar än honor. Men det är någon månad tills de blivit könsmogna så det får jag lösa allt eftersom. Just nu ser min lägenhet ut att tillhöra någon väldigt excentrisk akvarie-entusiast. Nu är jag ju väldigt "på gång" men det ser förjävligt ut. JAg har ställt kar där det funnits plats, på bord och bänkar som ska hålla för dem- så nära uttag som möjligt.
Jag måste filura på en bra lösning där jag kan samla allt på ett bättre sätt. Går väl an just nu men inte om jag ska skaffa mer akvarie-utrymme. En bra ställning vore fint. Antar att akvarium högt upp inte är samma problem om jag börjar använda trädgårdsslang vid tömning och fyllning. Just nu kånkar jag envist på tiolitershinkar mellan karen och badrummet. Det är omöjligt om jag ska ha dem på hyllor.
Nåväl, tål att funderas mer på!
Guramiynglet som svalt ett katthår har överlevt och äter och mår bra, så där blev det ingen skada skedd. Någonting positivt bland all ond, bråd död bland mina dvärgguramis. Sen...Rex är fruktansvärt svår att fånga med håven. När han ser den gröna håven komma ner i vattnet är det som om han får en kraftig epileptisk attack. försökt fånga en epileptisk fisk någon gång? Snirklig och knirklig med rörelser som jag inte visste att en gurami kunde göra- skär plötsligt genom vattnet som ett överljudshastighetsplan och försvinner in i snåret av växter. Ingen av fiskarna är väl så speciellt överförtjusta när man börja pilla med håvar och grejer i karet men mn kan nästan se i ögonen, paniken, flyktplanerna och slutligen "springa före man frågar".
Red är sådär lagomt jobbig att fånga, honorna var en utmaning, ynglena- pissjobbiga, för de är så små och man vill inte råka skada dem - men Rex som är både stor, färglatt uppenbar som en regnbåge och normalt väldigt aktiv vid ytan och mycket väl brukar provsmaka på fingarna- blir som en helt annan fisk. Kan inte låta bli att undra vad han varit med om innan han kom till mig. Vad för traumatisk händelse i hans barndom som etsat fast denna fobi för gröna nät på hans hornhinna. Vilken skräckfull upplevelse har han råkat ut för så en fisk reagerar på detta vis- eller har våra odlade fiskar börjat ärva ned en rädsla för gröna näthåvar? Likt vi människor i generationer ärvt ned en naturlig, instinktiv rädsla för ormar och andra kryp!
..God natt!
No comments:
Post a Comment