När jag bytte ärtorna, sent igår kväll, så blev en halv ärta kvar i karet. Den stora råsa snigeln höll på att kämpa med den. Oj så hon kämpade sen. Var synd att jag inte hade kameran för det såg så lustigt ut. Hon lade den under sig och böjde hela kroppen allt eftersom ärtan gled allt längre in under henne. Till slut gav hon upp och började gräva ner sig i sanden?
Rejält också. Trodde ett tag att hon led av plötslig sinnesförvirring- liksom tappar orienteringen. Blev en djup liten rop som hon till slut druttade ner i. Märkligt beteende. Jag håller med alla som skrivit att Äppelsnäckan kan bjuda på underhållning med sitt aktiva och ibland lite märkliga beteende! Det är så läckert att se dessa till synes rätt klumpiga djur- graciöst och lätt som ett dun, klättra runt på små blad stora som halva mitt lillfingernagel.
Alla växer så att det knakar, men den lilla råsa har hamnat rejält på efterkälke. Den rosa och blå är lite större än en tioöring nu och den lilla lila är faktiskt nästan lika stor. tidigare var det ju två små och två "större". Det finns då gott om mat till dem alla.
Få se nu om de vita snäckorna dyker upp idag eller imorgon! Sitter och väntar på postgubben nu. Det första jag gör varje morgon är att kolla att alla snäckorna lever och är kvar i akvariumet. Ibland har jag fått lite panik när en saknats. De rosa försvinner lätt mot sanden och de lila försvinner lätt mot lavastenarna och innerfiltret. Jag undrar hur lätt det kommer att vara att se de vita? Har ju rätt ljus sand.
No comments:
Post a Comment