Tråkiga och roliga nyheter. En av c.Panda tonåringarna som flyttade hem till mig för inte så länge sedan förblev väldigt blek och "hängde" inte riktigt med när de andra två for omkring i jakt på mat. Upplevde nästan att den kanske var blind. Den betedde sig inte märkligt på andra sätt (rulla runt, tippade sig/gned sig mot saker/for upp och ner mot rutan/ytan/allmän dålig balans), den bara chillade mycket mer än de andra, verkade inte riktigt bry sig om att följa med stimmet.
Hens syskon blev dock genast bundis med (vad jag tror är en hona) den gamla Pandan och de stimmar på. De försökte "buffa igång" sin nya kompis men ja, den var väldigt obrydd om allt. Den ville inte heller ändra färg, som sitt syskon, som direkt blev samma sand-färg som min gamla Panda. Den här blev nästan vit och igår fann jag hen död på botten. Mycket tråkig upptäckt, men inte direkt överraskande. övervägde att lämna tillbaka den till butiken redan någon dag efter köpet men känner inte att det var värt problemet.
Igår kom jag hem med en större C. Schwartzi som jag hoppas ska trivas bra hos mig trots att den verkar ha fått bo i djurbutiken en tid. Munspröten är korta och slitna men de växer snart ut. Min gamla Panda har jättefina spröt, jag har ju naturslipad sand i karet. Det här missar många rätt ofta, att bottenlevande djur kan skada sig på vass sand/sten/grus.
Jag gick på djurbutiken med en väninna och hon såg alla baljor med krossad, färgglad "sand" i butiken. Då förklarade jag genomgående varför man inte ska välj sådant. Det är skillnad på krossad sand och naturligt framslipad sand. Sandlådesand är oftast den naturliga- för vi vill ju inte låta våra barn leka med sånt som kan skada huden? Sanden måste vara "mjuk", skarpa kanter skär och sliter på malarnas mun-skägg.
Hur ser man skillnad? Jo, kross har vassa, skarpa kanter. Samma sak med grus. Till fiskar som lever på botten ska man ha sjösten, rundade stenar och grus och "mjuk" sand, dvs naturlig sand från sandtag (som tidigare varit havsbotten. t.ex) - inte krossad sten från grustag.
Svart sand, rosa sand etc är ofta just krossad sten/grus och väldigt vasst för fiskarna. Så håll koll på det där. Väljer du kross som bottenmaterial så bör du anpassa invånare efter det.
C. Schwartzi var väldigt fin iallafall. Ska hålla utkik efter en eller två till, sen ska jag nog skaffa en tredje sort så det utgör ett stim på 5-6 individer. Jag TROR inte att de brukar para sig över sorterna men de haringa problem att stimma ihop med varandra. De är inte rasistiska som vi människor. Samtidigt vill jag ju inte råka få någon korsning men det känns som att risken att få dem att leka är rätt liten då de kräver visst engagemang. Det är inte svårt men verkar kräva lite planering eller slump.
Nåväl, det var allt för idag!
Bilder kommer senare.
Saturday, January 19, 2013
Thursday, January 10, 2013
Märkligt...
Idag när jag tänkte byta vatten i snäck-lådan (en 25 liters låda där jag lägger alla växter som blir över + en del skräpsnäckor) så såg jag en rörelse som fångade min uppmärksmhet. En fisk! Ett yngel! eller ja, är väl mer en ung fisk. Jag har inte en aning om var den kommer ifrån!
Först tänkte jag "shit, ett guramiyngel som kommit med och överlevt..." ur det nu skulle varit möjligt i en bunke där jag byter vatten ibland, utan doppvärmare (kallt vatten mao) och växterna enbart lever på ljuset som når in genom fönstret 4-5 timmar om dagen. Matar aldrig snäckorna, utöver algtabletter ibland.
Men där var den, och det är inte ett guramiyngel och jag rä rätt säker på att det inte heller är en platy. Det knske är någon typ av tetra? Ser ut som en liten, gneomskinlig haj, med en mörk rand som löper från skallen till stjärtfenan. Den har lite råsa-aktigt över "buken". Ska förska få en bra bild när batterierna till kameran laddat upp.
JAg är mest imponerad över att denna fisk överlevt i den lilla bunken med otroligt dålig vattenkvalité och rätt kallt vatten- sen var den kommer från? Som yngel eller som ägg? Slängde ner den i yngelkaret, får se om den växer eller om jag hittar vad det är för typ av fisk. Formen på fenorna och placeringen/utseendet på munnen är väldigt likt en neontetra tex. Hittade en bild på en tetra som påminner om denna: Royal tetra men kan inte hitta något om den.
Några fler tetror som är randiga (en dle med rött i sig); antar att jag msåte vänta ett tag och låta den växa till sig; men om någon känner igen den sen på bild så får ni gärna säga till!
rubintetra
lykttetra
svrt neontetra
Flaggtetra
Niltetra
Trewavasae-tetra
Weitzmans rovtetra, svart dartertetra
Först tänkte jag "shit, ett guramiyngel som kommit med och överlevt..." ur det nu skulle varit möjligt i en bunke där jag byter vatten ibland, utan doppvärmare (kallt vatten mao) och växterna enbart lever på ljuset som når in genom fönstret 4-5 timmar om dagen. Matar aldrig snäckorna, utöver algtabletter ibland.
Men där var den, och det är inte ett guramiyngel och jag rä rätt säker på att det inte heller är en platy. Det knske är någon typ av tetra? Ser ut som en liten, gneomskinlig haj, med en mörk rand som löper från skallen till stjärtfenan. Den har lite råsa-aktigt över "buken". Ska förska få en bra bild när batterierna till kameran laddat upp.
JAg är mest imponerad över att denna fisk överlevt i den lilla bunken med otroligt dålig vattenkvalité och rätt kallt vatten- sen var den kommer från? Som yngel eller som ägg? Slängde ner den i yngelkaret, får se om den växer eller om jag hittar vad det är för typ av fisk. Formen på fenorna och placeringen/utseendet på munnen är väldigt likt en neontetra tex. Hittade en bild på en tetra som påminner om denna: Royal tetra men kan inte hitta något om den.
Några fler tetror som är randiga (en dle med rött i sig); antar att jag msåte vänta ett tag och låta den växa till sig; men om någon känner igen den sen på bild så får ni gärna säga till!
rubintetra
lykttetra
svrt neontetra
Flaggtetra
Niltetra
Trewavasae-tetra
Weitzmans rovtetra, svart dartertetra
Främlingen i akvariet
Jag vill minnas att jag bland mina sista inlägg pratade om en ungfisk som jag fann i bunken där jag förvarade växter som jag ännu inte visste var jag skulle placera, på tillväxt och snäckor. Den var grå och färglös (såklart, levt i en bunke utan ljus, värme eller foder i någon månad!). Den växte snabbt till sig och visade sig bli en vacker, ståtlig kejsartetra av manligt kön.
Igår köpte jag hem tre väninnor till honom då han är så livlig och busig och min enda överlevande dvärgguramihona (eftersom detta är en väldigt agressiv art, be warned!) inte ritkigt är tillräcklig för social stimulans. I samma påse följde ett yngel med, av okänd art så det blir spännande att se vad det blir. Hen fick åka ner i stora akvariet där ancistrus och corysar går...borde vara rätt trygg där.
Kejsartetran då? Han började dansa och stalka de förvirrade honorna direkt. Läste om dem och de framställs som en känslig art men denna hanne måste vara av särdeles segt virke för han har verkligen överlevt en prövning. Skulle vara roligt om det blev bäbisar, men de ska tydligne vara både ägg och yngelätare. De som är smarta/snabba nog att gömma sig i mossan överlever kanske. Detta är iallafall en av de mer livliga och snygga tetrorna som jag har sett.
Jag passade även på att köpa två C.Pandor då en av mitt tidigare par har avlidit och de som sagt inte bör gå ensamma då det är en social stimfisk. Ska köpa fler, men av andra färgvarianter. ÄR mer om en fråga om pengar och tid än någonting annat. Adolfoi är vackra så jag funderar på sådana.
Har förresten avvecklat snäckodlandet, det blev för bökigt med alla akvarier och att hålla isär färgvarianter etc. Det blev svårt att hålla intresset uppe. + att jordbruksverket i princip har bannat hela Pomacea-släkten, vilket för mig är rätt hemskt men man får lov att respektera och förlita sig på att där finns goda grunder för det. Att Pomacea diffusa är en bra algätare och akvariekompis är fortfarande ett faktum, men jag ska inte längre sälja några då de är förbjudna att spridas vidare.
Ancistrusarna jag bytte till mig förra höstne har nu blivit större och könsmogna, det var tre honor, trodde vi men en av dem har utvecklat ordentlig skäggväxt så vi får se var som händer. Jag har lagt över "hanen" och honan i samma akvarium. Inavel, javisst men jag tänkte mer på tillgång av plats och en hane är tolerant mot en honas intrång. Tror inga bäbisar kommer att bli till, men man får väl se.
Det har hänt mycket i ena akvariet, gällande mossan. Ska ta foton och lägga upp jämförande bilder. Det är ganska häftigt. Att java och x-mas mossan trivs är uppenbart.
Bilder kommer senare!
Igår köpte jag hem tre väninnor till honom då han är så livlig och busig och min enda överlevande dvärgguramihona (eftersom detta är en väldigt agressiv art, be warned!) inte ritkigt är tillräcklig för social stimulans. I samma påse följde ett yngel med, av okänd art så det blir spännande att se vad det blir. Hen fick åka ner i stora akvariet där ancistrus och corysar går...borde vara rätt trygg där.
Kejsartetran då? Han började dansa och stalka de förvirrade honorna direkt. Läste om dem och de framställs som en känslig art men denna hanne måste vara av särdeles segt virke för han har verkligen överlevt en prövning. Skulle vara roligt om det blev bäbisar, men de ska tydligne vara både ägg och yngelätare. De som är smarta/snabba nog att gömma sig i mossan överlever kanske. Detta är iallafall en av de mer livliga och snygga tetrorna som jag har sett.
Jag passade även på att köpa två C.Pandor då en av mitt tidigare par har avlidit och de som sagt inte bör gå ensamma då det är en social stimfisk. Ska köpa fler, men av andra färgvarianter. ÄR mer om en fråga om pengar och tid än någonting annat. Adolfoi är vackra så jag funderar på sådana.
Har förresten avvecklat snäckodlandet, det blev för bökigt med alla akvarier och att hålla isär färgvarianter etc. Det blev svårt att hålla intresset uppe. + att jordbruksverket i princip har bannat hela Pomacea-släkten, vilket för mig är rätt hemskt men man får lov att respektera och förlita sig på att där finns goda grunder för det. Att Pomacea diffusa är en bra algätare och akvariekompis är fortfarande ett faktum, men jag ska inte längre sälja några då de är förbjudna att spridas vidare.
Ancistrusarna jag bytte till mig förra höstne har nu blivit större och könsmogna, det var tre honor, trodde vi men en av dem har utvecklat ordentlig skäggväxt så vi får se var som händer. Jag har lagt över "hanen" och honan i samma akvarium. Inavel, javisst men jag tänkte mer på tillgång av plats och en hane är tolerant mot en honas intrång. Tror inga bäbisar kommer att bli till, men man får väl se.
Det har hänt mycket i ena akvariet, gällande mossan. Ska ta foton och lägga upp jämförande bilder. Det är ganska häftigt. Att java och x-mas mossan trivs är uppenbart.
Bilder kommer senare!
Tuesday, November 29, 2011
oj oj!
Det hände en massa saker men inte när det kom till akvariebiten så jag har inte samma tid att skriva här (nej, jag har inte fått barn). Fiskarna mår bra och det gör även snäckorna. Försökt fördela dem på ett bra sätt i de olika akvarierna och sänkt temperaturen en aning nu under vinterhalvåret så de inte ska vara lika "kåta" längre. Det verkar hjälpa för jag ser inga nya kokonger. Jag har även minskat matandet en aning.
Red är stor och fet och går nu i ett stim tillsammans med sina söner och döttrar. Rex son går ensam i ett akvarium då han blev vuxen å mycket snabbare än sia bröder. De andra, som jag tror är Colts avkomma, har blivit större också men har inte fått några färgglada ränder ännu.
De lilla "hajen" som råkat komma med någonstans ifrån visar sig vara en kejsartetra, en hane dessutom. Han är mycket vacker! Han stimmar än så länge med de mindre dvärguramifiskarna men jag borde nog fixa några damer till honom.
Ancistrusarna gnager tyvärr jättemycket på mina äldre säckors skal så de har blivit jättefula. Det syns inte lika mycket på de vita hanarna, men de lila och råsarandiga honorna har mer vitt (under lagret av skalet som blottas) än färg kvar. Ser väldigt risigt ut. Jag antar att det är ancistrusarna, eftersom skalen såg bra ut innan de tillfördes i karet.
Men nu är de där och de ska få stanna. Att det är de äldre säckorna som råkar illa ut beror nog på att de har alger och sådant på sitt skal.
nåväl, det var uppdateringe för denna gång!
Red är stor och fet och går nu i ett stim tillsammans med sina söner och döttrar. Rex son går ensam i ett akvarium då han blev vuxen å mycket snabbare än sia bröder. De andra, som jag tror är Colts avkomma, har blivit större också men har inte fått några färgglada ränder ännu.
De lilla "hajen" som råkat komma med någonstans ifrån visar sig vara en kejsartetra, en hane dessutom. Han är mycket vacker! Han stimmar än så länge med de mindre dvärguramifiskarna men jag borde nog fixa några damer till honom.
Ancistrusarna gnager tyvärr jättemycket på mina äldre säckors skal så de har blivit jättefula. Det syns inte lika mycket på de vita hanarna, men de lila och råsarandiga honorna har mer vitt (under lagret av skalet som blottas) än färg kvar. Ser väldigt risigt ut. Jag antar att det är ancistrusarna, eftersom skalen såg bra ut innan de tillfördes i karet.
Men nu är de där och de ska få stanna. Att det är de äldre säckorna som råkar illa ut beror nog på att de har alger och sådant på sitt skal.
nåväl, det var uppdateringe för denna gång!
Sunday, September 18, 2011
farligt med snäckskal i akvariet
Farligt med snäckskal i akvariet? Undrade någon som hittade till min blogg. Svaret är nej, det är inte speciellt farligt med snäckskal i akvariet. Snäckskal avger på sin höjd lite kalk och vittrar sönder och blir så småningom en del av gruset/sanden- beroende på vad för snäckskal vi pratar om. Däremot anser jag, personligen, att snäcksal från havet- eller koraller osv är osmakligt och fult att ha i ett sötvattensakvarium :> Men det är ett ämne för ett helt annat inlägg...
Sov gott!
Sov gott!
Reds yngel...
Det har gått några dagar och jag får ihop till att det är minst 20 yngel i 52 literskaret. Bra, då vet jag vilken typ av fisk som ska bosätta sig i 150 litern! Nä, skämt åsido. Ska hålla utkik efter ett större kar nu under vintern, se om jag får tag i något bra. Behöver mer plats för de snäckor jag vill/måste behålla.
Tillbaka till ynglen. Jag ska försöka ta lite bättre bilder idag då jag vill tro att de blivit lite större. De är ett gäng riktiga fegisar och stimmar ihop. När jag kommer fram till akvariet blir det ett himla liv och alla simmar åt olika håll som en råsa-orange explosion i vattnet.
De är väldigt söta måste jag erkänna, speciellt med deras svarta fenor och man kan redan ana den svarta munnen. Ett stim med mini-wagtails.
Red går i 150 litern och är fruktansvärt hungrig- hon tigger ivrigt varje gång jag går förbi akvariet. Hon är dock väldigt skygg och försiktig (även om maten får henne att glömma faran i några sekunder) men det beror nog på att hon faktiskt är helt ensam platy. Även om jag inte hade planer på att skaffa fler så är detta nog bra för henne så fort de blir stora nog att simma ihop med mamma Red.
Om några dagar ska min pojkvän ta över skötseln av mina fiskar, han är väl inte direkt "förtjust" i det då detta inte är hans område av intresse. Ja är övertygad om att de kommer att ha det bra i hans omvårdnad och även om jag såklart är lite orolig så är jag även nyfiken på hur större mina yngel hunnit bli under tiden jag är bortrest. Även äpplena kommer nog att hinna lägga på sig lite.
Jag vill inte tänka på vilken djungel av växter som kommer att vänta på att bli bortrensad, speciellt flytväxter. Skönt att ha det mesta borta från två av karen. Ska skicka ett sista paket med växter och snäckor i veckan sedan är det stop för "denna säsong" för när jag kommer tillbaka är det för kallt för dem.
Undra hur glad min pojkvän blir när jag förklarar för honom att han måste "pilla bort" äppelsnäckornas kokonger då jag är borta? (Tack sötnos, du är toppen!)
Oh, ska slänga upp en video på mina Ancistrus ikväll eller när jag nu får tid. Mycket i skola och planerande inför resan just nu. Ska bara filma lite till. De är så näpna och söta än så länge.
Tillbaka till ynglen. Jag ska försöka ta lite bättre bilder idag då jag vill tro att de blivit lite större. De är ett gäng riktiga fegisar och stimmar ihop. När jag kommer fram till akvariet blir det ett himla liv och alla simmar åt olika håll som en råsa-orange explosion i vattnet.
De är väldigt söta måste jag erkänna, speciellt med deras svarta fenor och man kan redan ana den svarta munnen. Ett stim med mini-wagtails.
Red går i 150 litern och är fruktansvärt hungrig- hon tigger ivrigt varje gång jag går förbi akvariet. Hon är dock väldigt skygg och försiktig (även om maten får henne att glömma faran i några sekunder) men det beror nog på att hon faktiskt är helt ensam platy. Även om jag inte hade planer på att skaffa fler så är detta nog bra för henne så fort de blir stora nog att simma ihop med mamma Red.
Om några dagar ska min pojkvän ta över skötseln av mina fiskar, han är väl inte direkt "förtjust" i det då detta inte är hans område av intresse. Ja är övertygad om att de kommer att ha det bra i hans omvårdnad och även om jag såklart är lite orolig så är jag även nyfiken på hur större mina yngel hunnit bli under tiden jag är bortrest. Även äpplena kommer nog att hinna lägga på sig lite.
Jag vill inte tänka på vilken djungel av växter som kommer att vänta på att bli bortrensad, speciellt flytväxter. Skönt att ha det mesta borta från två av karen. Ska skicka ett sista paket med växter och snäckor i veckan sedan är det stop för "denna säsong" för när jag kommer tillbaka är det för kallt för dem.
Undra hur glad min pojkvän blir när jag förklarar för honom att han måste "pilla bort" äppelsnäckornas kokonger då jag är borta? (Tack sötnos, du är toppen!)
Oh, ska slänga upp en video på mina Ancistrus ikväll eller när jag nu får tid. Mycket i skola och planerande inför resan just nu. Ska bara filma lite till. De är så näpna och söta än så länge.
Friday, September 16, 2011
blandraser...
Pomacea diffusa är vad vi ser säljas som äppelsnäckor i akvariehandeln men "Äppelsnäckor" är egentligen ett samlingsnamn för olika typer av snäckor under familjen Ampullariidae.
Pomacea Diffusas ursprungsfärg är "vildfärgad", dvs brunt skal med mörk fot och mörkbruna ränder. Med avel (på avikande blekningar) på pigmentsvarianter så finns det möjlighet att få fram dem i olika färger. Detta kallas bland vissa för "färg-avel"- Dvs man har i flera generationer på båda sidorna samma typ av färg- och vet därför med ganska stor säkerhet vilken färg deras avkomma kommer att få.
Men en råsa snäcka är alltid en råsa snäcka, en vit snäcka är alltid en vit snäcka- en snäcka med ränder är fortfarande- en snäcka med ränder. Två vita snäckor- oavsett härkomst- kommer bara att få just en vit avkomma. Två råsa snäckor får inte garanterat enbart råsa avkomma (men får troligt vis inga eller ett fåtal med mörk fot) osv.
därför vill ja bara klargöra att det inte är en "blandras" om en snäcka har föräldrar av två olika färger, precis som en snäcka med samma färg inte är mer "renrasig". Däremot är den möjligen färg-avlad. Personligen vill jag se vackra snäckor med bra kvalité där man avlar på snäckor med bra gener (hur man nu vet det i förväg?) med starka, fina färger.
Men jag ser inte vitsen med just färgaveln i sig- annat än att man lättare kan försäkra sig om en viss färg i avkomman. En råsa näcka från olikfärgade föräldrar kan ju vara minst lila råsa som en "färgavlad" snäcka. Det som räknas är att man "vet" vad man kan förvänta sig av den färgavlade, råsa snäckans avkomma. Men jag ser helt ärligt inget "värde" i detta för en privatperson.
Samtidigt är ju färgavel ett sätt att utmärka och skänka värde till aveln av dessa snäckor. En person som faktiskt avlar dem på seriös nivå, lär också producera snäckor av god kvalité. Men jag står fast vid att en vit snäcka fortfarande är en vit snäcka...oavsett härkomst, och att inom färgavel kan avvikelser uppstå i färg. Att färgavel inte är samma sak som Renavlade.
Pomacea Diffusas ursprungsfärg är "vildfärgad", dvs brunt skal med mörk fot och mörkbruna ränder. Med avel (på avikande blekningar) på pigmentsvarianter så finns det möjlighet att få fram dem i olika färger. Detta kallas bland vissa för "färg-avel"- Dvs man har i flera generationer på båda sidorna samma typ av färg- och vet därför med ganska stor säkerhet vilken färg deras avkomma kommer att få.
Men en råsa snäcka är alltid en råsa snäcka, en vit snäcka är alltid en vit snäcka- en snäcka med ränder är fortfarande- en snäcka med ränder. Två vita snäckor- oavsett härkomst- kommer bara att få just en vit avkomma. Två råsa snäckor får inte garanterat enbart råsa avkomma (men får troligt vis inga eller ett fåtal med mörk fot) osv.
därför vill ja bara klargöra att det inte är en "blandras" om en snäcka har föräldrar av två olika färger, precis som en snäcka med samma färg inte är mer "renrasig". Däremot är den möjligen färg-avlad. Personligen vill jag se vackra snäckor med bra kvalité där man avlar på snäckor med bra gener (hur man nu vet det i förväg?) med starka, fina färger.
Men jag ser inte vitsen med just färgaveln i sig- annat än att man lättare kan försäkra sig om en viss färg i avkomman. En råsa näcka från olikfärgade föräldrar kan ju vara minst lila råsa som en "färgavlad" snäcka. Det som räknas är att man "vet" vad man kan förvänta sig av den färgavlade, råsa snäckans avkomma. Men jag ser helt ärligt inget "värde" i detta för en privatperson.
Samtidigt är ju färgavel ett sätt att utmärka och skänka värde till aveln av dessa snäckor. En person som faktiskt avlar dem på seriös nivå, lär också producera snäckor av god kvalité. Men jag står fast vid att en vit snäcka fortfarande är en vit snäcka...oavsett härkomst, och att inom färgavel kan avvikelser uppstå i färg. Att färgavel inte är samma sak som Renavlade.
Subscribe to:
Posts (Atom)